Midnatt närmar sig och Antonella, som Alfonso har bjudit in till trädgården, är på väg att få en mycket speciell present till sin födelsedag.
Pappa Stefano, hälsad med applåder från publiken, som har söta och rörande ord att tillägna svärdsfäktaren, kommer in. ”Du gick in i ett barn och du lämnade en kvinna, jag vill att du aldrig ska tappa ditt leende”. Några ord är också oundvikliga om förhållandet med Edoardo Donnamaria: ”Edoardo älskar dig, och ni kommer båda att ha möjlighet att lära känna varandra utanför och jämna ut de där ganska komplicerade hörnen ni båda har. Med engagemanget och kärleken som finns där kommer ni att kunna skapa något.” säger pappa Stefano.
Antonella är gladare än någonsin men överraskningarna är inte över än. Hennes vän Marco går också in i parken för att önska henne en grattis på födelsedagen och ge henne den uppmuntran hon behöver för att möta resten av sin vistelse i huset. ”Jag gratulerar dig, jag är så stolt över dig. Jag trodde aldrig att du var så stark, du rockar.” säger pojken.
Äntligen har midnatt kommit, och med sina vänner under de senaste månaderna å ena sidan och ålderns influenser å den andra kan Antonella fira sin tjugofemårsdag.
Grattis på födelsedagen, Antonella!
”Tänkare. Ölnörd. Utforskare. Alkoholfantast. Passionerad reseguru. Hipstervänlig twitteraholic.”