Enligt många observatörer har Kreml som mål att upprätthålla någon form av status quo Ukraina. Ett av tecknen på detta är viljan att acceptera en veteaffär. De väströda var inte längre dominerande med ryskt artilleri, och detta tenderade att förhindra även de små erövringar som invaderande armén hittills kunnat erhålla i Donbass, till priset av den nästan fullständiga förstörelsen av städer och byar.
Det finns en fara. Om status quo på något sätt ska stabiliseras med Ryssland som styr över Cherson-, Mariupol-regionen och hela Luhansk-regionen, så skulle Ukrainas slutgiltiga återerövring (vilket skulle vara legitimt ur folkrättssynpunkt) ses ogynnsamt i Väst. . Många skulle säga: ”För tillfället råder någon form av vapenvila, vill Ukraina börja slåss igen?”. Många skyller på Ukraina för det fortsatta kriget. De kommer att summera till de som har gjort det under en tid, utan att erkänna inkräktarnas rätt att försvara sig själva.
Låt oss inte glömma vem som har fel
Förutom folkrättsfrågor, som också är grundläggande, verkar ett faktum viktigt: återigen kan man inte säga att Ukraina ”förlorade” eller ”förlorade” kriget. Visst, om man tittar på kartan verkar det som att det har förlorat en stor del av territoriet, men de militära rörelserna i Kherson säger att det kommer att vara i färd med att återställa det första området som kom under Moskvas kontroll sedan den 24 februari; Västerländskt vapenstöd tillåter Kiev att slå tillbaka och begränsa framsteg någon annanstans; Samtidigt är Rysslands militära kapacitet mindre viktig.
För att förhindra tanken att vi antog att Ukraina på något sätt var ansvarigt för ett pågående krig, skulle det vara viktigt för Kievs styrkor att åtminstone återta Cherson-regionen så snart som möjligt. Som en ständig punkt, för att påminna världen om att det som har hänt sedan den 24 februari är en djup orättvisa åtföljd av omänskliga och destruktiva situationer när Ryssland invaderade delar av länderna: städer jämnade med marken, förryskning med början från vägskyltar och skolböcker. nämna det onödiga våldet, mord, våldtäkter, räder och bränning av majs på fälten.
Vete, faktiskt. Världen hade inte tid att fira två separata avtal (Ryssland– Turkiet, Ukraina och Turkiet) för frisläppandet av 22 miljoner ton vete från tre ukrainska hamnar, varav ungefär hälften är avsedda för FN:s livsmedelsbiståndsprogram i de fattigaste länderna, som nästa morgon bombade hamnen i Odessa, en av de tre hamnar som vetet kommer ifrån. Enligt det tidigare skådade scenariot för mänskliga korridorer följer varje partiell eftergift alltid en chock. Vissa anser att denna position gör Ryssland till en terroriststat. Ett land misslyckas dock med att vinna kriget det för mot internationell rätt.
Draghis fall förstärktes av ryssarna
I detta sammanhang, i Italien regeringen Mario Draghi. De tre historiskt pro-ryska partierna (Lega, Forza Italia och Movimento 5 Stelle) har dragit tillbaka regeringen, med hänvisning till skäl som också skulle accepteras av deras väljare men som inte är något annat än valposter i ljuset av omröstningen, kanske högst känsligt ögonblick internationellt i decennier nu. . Om man försummar inhemska frågor (badorter och taxichaufförer som festar, samtidigt som man undrar om PNRR är säker och det finns starka tvivel, som vi skriver, om ”200-bonusen”), verkar det tydligt att kriget i Ukraina har brutit ner allvarligt partier vars väljare är vana vid ett pro-ryskt narrativ, som börjar med motsatta sanktioner. Inte överraskande har Draghis fall hyllats av ryska medier och politiker. Italien, den svaga länken i det västliga liberala och atlantistiska blocket, skulle faktiskt kunna återvända till den ryska omloppsbanan. Det finns tecken på ukrainsk fobi i landet, läs bara kommentarerna på Facebook men notera också de objektiva svårigheter som ukrainska flyktingar befinner sig i när det gäller att hyra lägenheter (trots att de har ett ettårigt tillfälligt europeiskt tillstånd). Kanske förstod våra landsmän inte så väl nivån av lidande hos dessa människor.
Och vintern närmar sig. Enligt vissa är Putin redo att utpressa Europa med gas. Det är också av denna anledning som det kommer att vara viktigt att inte ge efter en tum i principiella frågor. Eftergifter till aggressorstaten skulle vara ännu mer orättvisa om de drevs av de grader av uppvärmning vi kan tolerera. Ur denna synvinkel är undergången av ett av Europas mest beslutsamma val av område inga goda nyheter. Vi kanske borde förbereda oss på några vinteroffer, väldigt lite jämfört med vad ukrainare går igenom hemma.
”Livslångt internetguru. Nörd på sociala medier. Arrangör. Tv-expert. Alkoholmakare. Introvert. Zombies banbrytare.”