Suezkanalen blockerad? De tre italienska regionerna var överväldigade

Suezkanalen kan vara utlösaren för ännu en global ekonomisk kris. Det är uppenbart omöjligt att bortse från kostnaderna för människoliv. Men konflikten hotar att spilla över på våra bord, på våra verksamheter och på bankkonton för italienare som trodde att de hade flytt efter Covid-drabbningen, Ukraina, gasförsörjningskrisen och accelererande inflation.

Efter att ha beräknat (hypotetiskt) skadan som orsakats av de attacker som Houthi-rebellerna inledde på handelsvägar och bara på den europeiska marknaden under de senaste månaderna, började vi fundera på uppskattningsvis några miljarder dollar. Om situationen inte lugnar ner sig, antar prognoser från Confartigianato Research Bureau skador på öst-västlig korsning på 36 miljarder. Till allt detta måste vi lägga till svårigheten med energiförsörjningen (Qatar stoppade transporter av flytande naturgas förra veckan), och i förrgår tillkännagav Vita huset möjligheten att minska leveranserna av flytande naturgas till Europa. Lyckligtvis är europeiska underjordiska lagringsanläggningar till 90 % fulla. Den vintern – oavsett de senaste veckorna – har visat sig med milda temperaturer.

Visst har det förtryck som orsakats av iranska drönanattacker, hemmagjorda missiler och självmordsbåtar som lotsade av jemeniter i kjolar och flipflops tvingat oss att flytta från en nödsituation till en annan, och innan dess såg vi alla ”skärmytslingarna” mellan ryssarna och ukrainarna. Hamas-krigarnas attack mot södra Israel den 7 oktober har flyttat prioriteringarna till hjärtat av Medelhavet. Vi är i hjärtat av Marie Nostrum. Det är ingen slump att försvarsminister Guido Crosetto tidigare sagt: ”Italien har de nödvändiga förmågorna för att ta kommandot över det europeiska uppdraget i Röda havet.” Minister Crosetto är redan planerad att hålla en utfrågning nästa torsdag för att erbjuda ”tillhandahållande av personal och resurser till de väpnade styrkorna för att delta i EU:s uppdrag för att säkerställa handelsvägar på Röda havet.”

För närvarande har vårt land utplacerat två enheter av den senaste generationen: Det andra italienska militärfartyget var stationerat i början av januari i Röda havets vatten hotat av Houthi-attacker. Fregatten ”Federico Martinengo” anslöt sig snart till ”Virginio Fasan” som utplacerades i regionen runt jul. Nästa steg blir att också stärka närvaron för att vid behov ingripa med större luftstöd. Kanske genom att dra fördel av USA:s logistiska strukturer i regionen (från Förenade Arabemiraten till israeliska baser med utsikt över landets södra gren, Eilat). Det är säkert att koncentrationen av västerländska sjöförband och samordnade militära styrkor kommer att bidra till att återställa förmågan till normal navigering i kanalen. Och också för att det förutom det uppenbara internationella ekonomiska kaoset finns ett inhemskt problem vid horisonten som inte bör underskattas.

Trafiken kollapsar

I Suez ökade transitavgifterna för passerande fartyg under perioden juli till september med 100,2 % och uppgick till 2,7 miljarder dollar. Kairo – som redan hanterar en delikat kris med sina israeliska grannar och irriterande palestinska kusiner (som de inte har för avsikt att välkomna ens i Sinaiöknen) – har inte råd att förlora fortsatta intäkter från denna ”bankomat” för att transportera varor. Egyptens president Sisi har redan svårt att hålla fundamentalister på avstånd.

Minskning av utbudet av ukrainskt vete (en allmänt lågkostnadsprodukt som utgör en stor del av befolkningens kost) har redan skrämt den före detta soldaten som nu leder ett av Nordafrikas folkrikaste länder. En långvarig nedgång i ekonomiska remitteringar från sjötrafiken kan skapa nya onödiga spänningar. Den berömda ”arabiska våren” har slutat med regimförändringar, men befolkningen måste i huvudsak hantera den ökande fattigdomen, och idag återstår det enda alternativet att fly till Europa. Kort sagt, Italien har ett grundläggande intresse inte bara av att hantera Maghreb-fronten, utan också av att säkerställa försörjning till en ekonomi som vår som håller på att förändras. Miljarder av BNP dansar. Några siffror räcker för att förstå omfattningen av den skada som redan har verifierats. Standard 40' containerfraktpriser har ökat med 400 % på 3 månader. Med höjningar av sjöförsäkringar också. Att slutföra omseglingen av Godahoppsudden innebär att navigeringen förlängs med 15/18 dagar. Den genomsnittliga ökningen per fartyg är 1 miljon dollar. Kostnader som i slutändan kommer att vältras över på konsumenterna. Om kärnkomponenterna i våra verksamheter börjar försvinna kommer vi inte att kunna möta leveranser, tappade kunder och tillhörande försäljningsvolym. Är det tydligt varför Crosetto skulle försöka ta kontrollen – kanske omväxlande med fransmännen – över ”Suezmissionen”?