Mot ett vaccin mot fågelinfluensan. ”Låt oss förhindra en ny pandemi.”

Ett vaccin för att förhindra nästa epidemi. Europeiska och amerikanska hälsomyndigheter talar om det när de står inför ett hot som för närvarande är under kontroll, men Covid-19-upplevelsen har lärt oss att övervaka det mycket noggrant: H5N1-fågelinfluensan, som redan har infekterat 58 gårdar och uppåt. Alla – två personer, vilket visar hans förmåga att göra ett språng mellan arter.
Vaccinet som det talas om i vetenskapliga och hälsopolitiska kretsar kommer att ges till mejeriarbetare, veterinärer, laboratorietekniker och i allmänhet till alla som utsätts för eventuell infektion. Det talas om en initial produktion på 4,8 miljoner doser, som en försiktighetsåtgärd för att undvika uppkomsten av en ny pandemi. Det första företaget som kanske kan svara på förfrågan snabbt är det australiensiska företaget CSL Seqirus, med huvudkontor i Melbourne, världsledande inom tillverkning av influensavaccin. European Centre for Disease Prevention and Control (ECDC) listar pandemirisken från H5N1-viruset som fortfarande låg, men tillägger att det fortsätter att hålla situationen under noggrann kontroll. Förhandlingar pågår också med andra företag som kan producera stora kvantiteter av vaccinet, som GlaxoSmithKline, Pfizer och Moderna.
Det som är oroande nu är smittspridningen på amerikanska gårdar. Bara två veckor efter den första lanserade USDA ett nytt ekonomiskt stödpaket för ranchägare och mejeriproducenter som står inför krisen. De nya incitamenten representerar incitament för jordbruksföretag med djur som drabbats av viruset, att implementera biosäkerhetsprotokoll, kompensera veterinärkostnader för förebyggande undersökningar och kompensera för förlorad inkomst på grund av minskad konsumtion.
Detta oroande scenario sätter press på Världshälsoorganisationens 77:e församling, som kommer att samla hälsoministrar från de 194 medlemsländerna i Genève från och med den 27 maj. Den första punkten på församlingens agenda är specifikt utvecklingen av en ny global plan för att konfrontera pandemin, som har varit under förhandling i två år, men som, enligt förhandlarnas eget erkännande, är mycket senare än hoppats. Det finns flera stridspunkter som fortfarande måste lösas, till att börja med de som finns i ett brev som skickats av 24 republikanska guvernörer till USA:s president Joe Biden, som varnar för en eventuell överföring av hälsosuveränitet till Världshälsoorganisationen, vars initiativ för att begränsa frihet och dominans för enskilda länders reglerande myndighet resulterar i Pandemiplanen stipulerar att befogenheter ska tilldelas FN:s organ som kallas ”Global Monitoring.” Till dessa reservationer kommer reservationer från länder som kräver mer internationell solidaritet och införande av fler restriktioner för rika länder jämfört med de som har mindre kapacitet. Medan WHO:s generaldirektör Tedros Ghebreyesus säger att han är övertygad om att den politiska viljan att nå en överenskommelse kan översättas till förmågan att identifiera ett sätt att göra det, men många okända kvarstår i det globala förebyggandet av en ny pandemi. Enligt organisationens eget erkännande stöds WHO:s budget av bidrag från medlemsländer som endast uppgår till 17 %, medan den återstående delen är beroende av frivilliga bidrag som är oförutsägbara, under tänkbara restriktioner och tillhandahålls av ett litet antal givare. Det är därför Ghebreyesus driver på för att andelen som täcks av medlemsländernas medel ska nå minst 50 % av WHO:s budget: ”Ingen organisation – sade han vid mötets öppnande – kan fungera effektivt när många av dess program är beroende av hand- närvaro i mun.” Världshälsoorganisationens generaldirektör är mycket strikt när det gäller de uppenbara skillnaderna i tillgång till mediciner och vacciner mellan rika länder och utvecklingsländer, ett fenomen som utgör ett ”katastrofalt moraliskt misslyckande.”