Stefano Pellissari, även känd som Elio, ledare för bandet Elio e le Storie Tese, berättar om sig själv i en intervju han gav till Walter Veltroni för tidningen Corriere della Sera där han berättar om konserten som kommer att äga rum den 26 maj i Monza med Trio Medusa och pratar också om autismen han lider av. Han har en son, Dante.
Dante autism
”Vi märkte det väldigt snart”, säger Elio. ”Det var min fru som lade märke till konstigheter i Dantes beteende. Jag tröstade henne och sa till henne att allt skulle vara normalt. Men vi har tvillingar och skillnaderna i deras utvecklingsbana var tydligt synliga. Det var svårt att hitta någon som kunde ge oss en tydlig diagnos och vägleda oss. Det finns inget telefonnummer att ringa, ingen adress att gå till. Du kommer genast att inse att autism hos barnet kombineras med absolut ensamhet hos föräldrarna. Det här gäller alla typer av funktionsnedsättningar.” Han råder föräldrar att ”skynda dig, vänta inte till tre år, skjut inte upp det. Vi har sett att Dante hade ett tvångsintresse för att snurra och han slutade aldrig göra det. Han brydde sig om saker, inte människor. ”Autism kan leda till allvarliga relationssvårigheter, inklusive mentala, motoriska och kognitiva förseningar.”
Hur mår du
Sedan förklarar han hur han är i dag: ”Han är 14 år nu, och han är vid medvetande. Till och med för mycket, han säger det hela tiden. Han gjorde ett beundransvärt, hårt arbetande jobb. Ändå betalar barn med autism priset jämfört med sina kamrater. För honom var allt en ansträngning: att ta på sig skjortan, gå på toaletten, prata. Han har lärt sig allt. Han jobbade hårt, men vi kunde låta honom följa efter honom. Men vem har inte pengar? Även här, i en tid då allmänheten borde återbalansera skillnader, förvärras istället sociala ojämlikheter. Det finns föreningar, men de är privata. ”Det finns inget universellt som adresserar autism som är nära familjer.”
Fayez död
Elio berättar sedan om döden av Paolo Panegada, även känd som Faiz, som dog efter att ha blivit sjuk på scenen. ”Han dog framför våra ögon. Jag vet inte hur många som har sett en vän dö så här, någon som du delade dagar och drömmar och hopp och ilska med. Han var 36 år gammal. När den kollapsade och ringde hade jag en känsla av att en bit av mig hade försvunnit, att ingenting någonsin skulle bli sig likt igen.”
© Alla rättigheter reserverade
Läs hela artikeln på
Leggo.it
”Tänkare. Ölnörd. Utforskare. Alkoholfantast. Passionerad reseguru. Hipstervänlig twitteraholic.”
