Från vår korrespondent
Beirut – IMin fiendes fiende är min vän. Men detta är inte alltid sant i Mellanöstern heller. I går, i Beirut, vid begravningen av Sheikh Al-Arouri, den framstående Hamas-medlemmen som dödades av tre israeliska missiler, fanns det dussintals Hamas-flaggor, några representerade Fatah, den rivaliserande palestinska fraktionen, och det fanns ingen flagga, inte ens en, av Hizbollah. Det var en sunnitisk ceremoni, i en sunnitisk moské, i en sunnitisk stadsdel. Hizbollah-shiiter som var värd för Al-Arouri på deras torg i den libanesiska huvudstaden var inte närvarande förutom två tjänstemän. Men den libanesiske shiamuslimska ledaren Hassan Nasrallah dundrade i sitt tal på onsdagen. Varje gång Nasrallah öppnar sin mun darrar Libanon. Rädslan är att han kommer att förklara krig för att rädda 2,3 miljoner palestinier i Gaza, dra fördel av de israeliska styrkornas förskingring och slutligen fokusera på Jerusalem. I talet om ”motstånd mot den sionistiska enheten” och ”martyrskap för att befria Jerusalem” (Jerusalem), kommer det att vara ett sammanhängande beslut. Istället stannar Nasrallah, även efter Al-Arouris död: ”Hämnden kommer att komma”, men inte omedelbart. Översatt, Al-Arouri förtjänar inte krig. Precis som det inte räcker med blodiga israeliska vedergällningar i Gaza. Hizbollah uttryckte sin solidaritet med Hamas, men begränsade bombningarna till ett avstånd av 10 kilometer från dess gräns. I huvudsak, än så länge, vill Nasrallah inte utöka konflikten. Varför?
Det finns ett militärt argument och ett politiskt argument. Det råder ingen tvekan om att två amerikanska hangarfartygs segling utanför dess kust fungerade som ett utmärkt avskräckande medel. USA:s stöd till Israel i händelse av en öppen konflikt skulle ha lämnat den mäktiga Hizbollah utan flykt. De 150 000 libanesiska missilerna kommer att orsaka allvarliga skador på Tel Aviv, men det israeliska flygvapnet kommer att jämna ut Beirut som det gör Gaza. Krig kan inledas när någon betalar för skadan och Libanon inte har pengar att bygga upp igen. Israel har ekonomiskt råd med ett krig i norr, men enligt väktareUSA har ingripit två gånger sedan den 7 oktober för att stoppa en förebyggande attack som Israel inlett mot Hizbollah.
Ideologi och solidaritet räcker inte om det libanesiska folkets kassa är tomma och den ekonomiska krisen är mycket djup. Teheran har meddelat att de inte kan finansiera någonting. Så? Det är bättre att diskutera. Spänningarna började avta och ett av de två amerikanska hangarfartygen lämnade området.
Den libanesiska shiitiska rörelsens förhoppning är att äntligen ta sig ur denna kris med internationellt erkännande och legitimitet. I dag har han majoritet i parlamentet så att han kan välja en av sina män (Suleiman Franjieh) till president. Men det kommer att vara värdelöst. Tillsammans med kontoret behövs ekonomisk förändring. Således förklarade diplomater som är bekanta med förhandlingarna kurir I utbyte mot fred kräver Hizbollah att det internationella embargot hävs och att Gulfstaternas investeringar ska återbetalas.
Frankrike (den tidigare kolonialmakten) ligger i frontlinjen. President Macron sa till Israel att ”det är nödvändigt att undvika en provocerande situation, särskilt i Libanon.” Tel Aviv vill återställa freden vid den norra gränsen för att fokusera på palestinierna, och för att uppnå säkerhet kräver man demilitarisering söder om Litanifloden enligt FN:s resolution 1701. Hizbollah gör officiellt anspråk på omtvistade territorier som Shebaa Farms, men under bordet finns överenskommelser. Andra krav.
I slutet av november stannade Jean-Yves Le Drian, Macrons sändebud, och Bernard Emer, chef för Paris underrättelsetjänst, i Beirut. De säkrade utnämningen av Christian Joseph Aoun att leda den libanesiska armén. Allt beror dock på det ”oumbärliga landet”, USA, eftersom det är upp till Washington att bestämma hur mycket det ska betala för fred. Kontot är anförtrott åt Amos Hochstein, som president Joe Biden skickade till Beirut på onsdagen och till Jerusalem i går ”för att hjälpa till att lätta på spänningarna mellan Israel och Hizbollah.”
Fred i utbyte mot att födas på nytt. Nasrallah vill få Libanon ur ekonomisk kvävning, ett mål långt ifrån intolerant retorik som kan förstås, om vi vill, även i väst.
”Livslångt internetguru. Nörd på sociala medier. Arrangör. Tv-expert. Alkoholmakare. Introvert. Zombies banbrytare.”
