Bilmarknaden registrerade förra året mindre än 1,5 miljoner bilar värda 35,6 miljarder euro, vilket fortsatte kapplöpningen om prishöjningar som startade 2020. Innan Covid räckte i genomsnitt 21 000 euro för att sälja 19 miljoner bilar, tack vare fabrikstryck som syftade till att maximera volymer och installera produktionsplaner. Härifrån uppstod de starka rabatter som utövas i alla kanaler och km0, vilket är ett verktyg för att sänka priserna. Redan 2020 ökade snittpriset till 22 400 euro, vilket motsvarar 7 %. Utan 600 miljoner incitament för att balansera tillväxten skulle den genomsnittliga nettoförmögenheten ha varit 22 800 €. Förra året gick incitamenten till 1,5 miljarder, vilket fortfarande inte räcker för att avbryta höjningarna som förde det genomsnittliga nettopriset till 24 300 euro, plus ytterligare 8 %. Detta är data, hämtad från Value Market Analysis, utförd av Center for Fleet and Mobility Study med stöd av Dataforce, Mapfre och Texa. Det finns olika anledningar.
Produktbrist orsakad av chipkrisen har satt säljarna i den ovanligt trevliga situationen att kunna hålla rabatterna till ett minimum. Sedan begränsade de självregistrering och leveranser av hyrbilar, vilket bidrog till att öka medelvärdet eftersom båda var fokuserade på små bilar. Samtidigt har bostadspriserna upplevt ökningar som inte setts på flera år. Strategin har aviserats under en tid, som svar på investeringar i elektrifiering, men är inget mindre än kontraproduktiv. En gång i tiden gick det ett rykte bland ekonomer att en minskning av de köpta kvantiteterna motsvarar en ökning av priset. Slutligen, men mindre avgörande, övergick mixen till bensin- eller dieselhybrider, som väger in på mer än en tredjedel av marknaden med ett värde/volymförhållande över ett, där bensintemperaturerna är mycket lägre.
Electric har ett obalanserat förhållande (kostar mycket) men marginalandelen påverkar inte snittet så mycket. Statistik väcker några frågor. Om det finns fler köpare än bilar till salu, hur effektiva är incitamenten? Mer än att bara stimulera redan överdriven efterfrågan, det verkar som en gåva till de få som har kunnat köpa. Återigen, om byggare ber om, och får stöd från regeringen, 1 650 miljoner euro i skattebetalarnas pengar, och samtidigt höjer sina prislistor, vilka effekter ger de? Uppmuntrar de kunder med incitament med ena handen och avskräcker dem med den andra? Slutligen, om all denna fattigdom bestäms av kommissionens politik, är det då lämpligt att konsumenter och skattebetalare betalar istället för att fakturera vissa raser till Bryssel?
”Stolt musikutövare. Passionerad resenörd. Prisbelönt webbspecialist. Amatörskapare. Kaffeevangelist.”
