Denna gång av Alberto Tomba och Michele Hunziker
I det breda panoramat av italiensk film finns produktioner som lämnar ett outplånligt spår på grund av sin exceptionella konstnärliga och berättande kvalitet. Medan andra blir legender på grund av deras oförlåtliga misslyckande. Bland de senare finns en film som skrev en sida i historien år 2000, när den berömde skidmästaren Alberto Tomba och den charmiga Michelle Hunziker deltog på filmduken i ”Alex Larrett”.
Nu, år senare, när idrottarens storhet firas genom dokumentärer och återskapande av hans bedrifter i skidbackarna, Det är rätt att också minnas detta märkliga kapitel i hans filmkarriär. ”Alex the Aries” är inte bara en film, det är ett monument över det oförklarliga. En filmupplevelse som är så exceptionell i sitt misslyckande att den förtjänar att omprövas. Med en total intäkt på endast 3 693 000 lire, motsvarande cirka 1 900 euro, och en publik på endast 597 åskådare, skrev filmen sitt namn bland de sämsta i den italienska filmens historia. Men det är dess magi.
En dödlig flopp som blev en kult
Filmens handling verkar komma från en kaotisk blandning av genrer: En spännande komedi Som ser Tomba som Alex, en före detta idrottare som blivit privatdetektiv, som hanterar en komplex och surrealistisk utredning. Men det som gör ”Alex the Aries” oförglömlig är stunderna av rent nonsens, som den beskrivna scenen, där Alberto Tomba på alla sätt försöker övertyga honom. Michelle Hunziker följer med henne någonstans och det slutar med att hon drar fram en pistol för att imponera på henne. Detta bisarra ögonblick, som i vilket annat sammanhang som helst skulle ha varit störande, blir lustigt i filmens sammanhang.
Michelles reaktion, mellan irritation och skratt, ger en touch av absurditet till en redan motsägelsefull situation. ”Alex the Aries” är en film som går längre än att bara bedöma dess konstnärliga kvaliteter. Det har blivit en kult, en symbol för vad som kan hända när film omfamnar det absurda och osannolika. Att se honom idag, med ett nytt perspektiv, kanske i sällskap med vänner som är villiga att skratta hjärtligt åt hans excentriciteter, är en ovärderlig upplevelse. I en tid då biljettkassans framgångar och kritiska recensioner ofta är de viktigaste indikatorerna på filmiskt värde, påminner ”Alex the Aries” oss om att film också och framför allt är underhållning och experimenterande. I denna mening är hans misslyckande kanske hans största triumf.
”Tänkare. Ölnörd. Utforskare. Alkoholfantast. Passionerad reseguru. Hipstervänlig twitteraholic.”